Du har sparat en skrivbok sedan mellanstadiet från mellanstadieti Solenskolen där en lärare (Ingrid Pettersson) skrev att hon ville ha din autograf när du blev författare. Vad tror du hon såg och vad betydde dina lärare för ditt skrivande?
– Hennes uppmuntran betydde mycket för mitt självförtroende. Jag var en ganska känslig liten flicka. Typiskt tyst och snäll. Inte alltid den sortens elev som får mest uppmärksamhet av läraren. Men Ingrids ord fick mig att känna att jag kanske faktiskt var riktigt bra på någonting.
Har du kvar släkt i Härnösand och kompisar från skoltiden?
– Mina föräldrar, Folke och Annchristine Westin, lämnade Härnösand för cirka sju år sedan. Min syster Malin bor i Sundsvall. Just i Härnösand har jag dock väldigt många gamla skolkompisar och bekanta till familjen.
Din debutdeckare ”Ambassadörens dotter” beskrivs av förlaget som en första del av tre i en svensk-italiensk kriminalserie med serienamnet Brottsplats Ligurien? Hur kommer sig detta intresse för den italienska regionen Ligurien och italienska Rivieran?
– När jag kom till Ligurien och Italien för första gången för dryga 25 år sedan med min halvitalienske pojkvän blev jag blint förälskad i trakten. Havet, de små bergsbyarna, alla blomsterprakt, kulturen och så det gemytliga folklivet var omöjligt att inte älska. Men med åren som ingift i en italienska släkt (ja den där pojkvännen blev min make och far till mina barn) lärde jag även känna det som döljer sig bakom sprickorna i Italiens vackra fasad. Och det är lite där, i de sprickorna, som min berättelse tar sin början.
Hur kändes det att nå ända fram och få sitt manus antaget. Det finns så många svenska deckarförfattare att konkurrera med?
– Det var en fantastisk känsla. Konkurrensen är verkligen stenhård och det är mycket som ska stämma för att ett förlag ska vilja satsa på en debutant.
Vad väljer du själv när du tar del av vad andra författare skriver. Boken i tryckt form eller ljudboken, som alla förlag pushar för?
– Jag är såld på ljudboksformatet för stunden, eftersom det innebär att jag hinner njuta av fler böcker. Att sortera tvätt, städa, gå ut med vovven i regnet kan bli ett sant nöje med en bok i öronen.
Det är dumt att avslöja för mycket av handlingen i en kriminalroman, men vad är det som gör att huvudpersonen polisen Laura Casassa vilar upp sig i Ligurien och inte i Härnösand?
– Lauras familj har ett semesterställe i Imperia som hon tar sin tillflykt till efter ett uppslitande fall hemma i Stockholm, där hon jobbar som mordutredare. Tanken är att hon ska ta en time out. Men när den svenske ambassadören dotter hittas mördad på stenstranden i Imperia blir hon istället indragen i en mordutredning tillsammans med italiensk polis.
Om du skulle välja Härnösand som plats för handlingen i en ny bok. Vad talar för Härnösand?
– Att jag tror att man ska förlägga sitt litterära universum till en trakt man känner utan och innan. Allra helst till en trakt som har en plats i ens hjärta, såsom Härnösand har för mig. Svartvik, Värptjärn och Nattviken är förstås givna platser att ta läsaren med till.
