”Jag gillar att utmana mig själv”
Elle Furudahl är scenografen och produktionsdesignern från Härnösand, som varit nominerad till en Guldbagge tre gånger de senaste åren. Vid senaste galan fick hon en för sitt arbete med ”Den svenska torpeden”.
– Jag hade det inte på känn men jag blev otroligt glad, säger hon.
Ja, man kan ju verkligen säga att detta var tredje gången gillt, efter nomineringarna 2023 för ”Dogborn” och för ”Knackningar” 2021. Hur viktig är en Guldbagge för dig?
– Det är superkul att ens arbete blir uppmärksammat.
Har denna utmärkelse inneburit att nya dörrar öppnat sig eller k a n den göra det?
– Jag tror att det är lite för nära inpå för att kunna avgöra det ännu (skratt).
För den som inte känner till dig; berätta kort om din yrkesresa från Härnösand till nu.
– Jag studerade konst och formgivning i Sundsvall på gymnasiet och sommarjobbade bland annat på Nya Norrland. Efter studenten blev det ett år i spanska Sevilla och vidare till en tvåårig konstskola på Öland. Jag flyttade tillbaka till Härnösand under ett år då jag tog körkort och funderade på vad fortsättningen skulle bli.
– Efter det flyttade jag till Umeå med min hemtjänstskollega från Härnösand och nya kompis Anna Schönström – numera min svägerska – för konstvetenskapsstudier. Jag sökte och kom in på Scenografiutbildningen i Skellefteå. Gjorde praktik på engelska BBC:s Wallanderinspelning i Ystad och blev även anställd där efter någon månad. Och på den vägen är det. Det ena jobbet ledde till nästa och jag har haft en fantastisk tur att få arbeta med många skickliga scenografer, producenter och regissörer under resans gång.
Vilka produktioner, film eller TV, har betytt mest för dig personligen?
– Oj, vilken svår fråga! Alla produktioner har betytt mycket på olika sätt. Att göra ”Den svenska torpeden” med regissören Frida Kempff var speciellt. Den kom med enorma utmaningar, men vi hade kul hela tiden. Den spelades in i Tallinn där min mormor föddes och det gav upplevelsen ett extra lager; att få röra mig i samma miljöer, gå på samma gator och höra språket hon växte upp med.
Du har rört dig mellan breda, folkliga TV-produktioner, bland annat serierna ”30 grader i februari”, ”Jägarna” och ”Tjockare än vatten”, och smalare, nischade filmer. Hur inspirerande är det för dig med variation?
– Väldigt inspirerande, för jag gillar att utmana mig själv. Det är spännande att hitta konstnärliga förhöjningar, oavsett om det är Art house eller inte. Alla historier är värda samma dedikation.
Hur vill du beskriva dig själv, privat och i din yrkesroll?
– Jag älskar att vara hemma i mitt hus på Österlen och bara hänga runt, bland andra med min sommargranne och syster Ninn med familj. Jag lever med min ADHD-diagnos och känner mig rätt så ”organisk”. På jobbet är det laserfokus och struktur som gäller, samtidigt som jag har fokus på att ha kul med mitt team.
Vad tror du att du hade jobbat med om det i n t e blivit det här?
– Ja du… den frågan har jag faktiskt ställt mig själv många gånger och har inte kommit fram till något vettigt.
Vilken är din relation till Härnösand idag?
– Mamma och pappa bor ju kvar så jag är hemma någon gång per år. Jag älskar skogen och naturen i Härnösand.
