Maria Frensborg, uppvuxen i Härnösand, förärades i år Uppsala kommuns stipendium till Gösta Knutssons minne på 20 000 kronor. Hon anses ha gjort betydande insatser för barnkulturen i Uppsala.
GRATTIS, OMSIDER, TILL STIPENDIET ”FÖR ETT FÖRFATTARSKAP SOM ALLTID STÅR PÅ BARNENS SIDA”. HUR KÄNNS DEN MOTIVERINGEN?
– Tack! Det känns förstås fint, och förpliktigande.
HUR MYCKET SVANSLÖS OCH GRÄDDNOS HAR DU SLUKAT UNDER ÅREN?
– Jag har nog varit en ganska genomsnittlig svanslöskonsument. Minns särskilt 70-talets fina bilderboksutgåvor, med illustrationer av Lisbeth Holmberg-Thor. Som vuxen har jag förstås läst om och läst på, för att kunna närma mig Pelles värld på nytt.
OCH NU HAR DU SKRIVIT OCH MODERNISERAT DE KLASSISKA ÄVENTYREN?
– Det stämmer. Men jag har bara skrivit en del av dem, främst under vinjetten ”Pelle Svanslös skola”. Sedan en till tillbaka har Camilla Läckberg tagit över, så för min del blir det inga fler Pelleböcker. Inte som det ser ut nu i alla fall.
UPPVÄXT I HÄRNÖSAND – VAR BODDE DU? VILKA SKOLOR GICK DU I?
– Jag bodde på Lievägen. Jag gick i Bondsjöhöjdens skola, på Franzénskolan, numera Wendela Hellman, och sedan på Härnösands gymnasium där jag tog studenten 1994.
HUR OFTA HÄLSAR DU PÅ I HÄRNÖSAND, NÄR VAR DU HÄR SENAST?
– Mina kära föräldrar bor kvar och jag hälsade på så sent som för ett par veckor sedan. Det var fint att äta lunch på det nya hotellet.
VAD ÄR DITT BÄSTA MINNE HÄRIFRÅN?
– Haha, vilken omöjlig fråga. Att åka långfärdsskridskor på Södra sundet, spela fotboll på Högslätten, skoltidningen Ångan på gymnasiet, detektivklubben på Bondsjöhöjden, kvällarna på Sälsten, pulkarace i Björners backe – nej, jag kan inte välja.
ETT FYRTIOTAL BÖCKER, OM JAG RÄKNAT RÄTT, PLUS SKRIVARKURSER OCH FÖRELÄSNINGAR. VAD HAR DU NÄRMAST FÖR PROJEKT PÅ GÅNG?
– Fyrtio är en hög siffra, men böckerna varierar i längd och vissa är verkligen korta. Det senaste jag skrev var en saga om en skräddare som får i uppdrag av kungen att sy fångdräkter som är så små att de endast passar till barn. Mitt samarbete med Youtube-karaktärerna Yumi och Tomu fortsätter också, och på egen hand skriver jag på något som kommer att spricka i solen om jag nämner det vid namn. Och så är jag mycket glad över att mina debutkaraktärer Ellen och Sorken får en uppföljare till sommaren, tretton år senare.
DITT BÄSTA SKRIVTIPS?
– Börja bakifrån, alltså bestäm redan från start hur texten ska sluta. Då vet du hela tiden åt vilket håll du ska knuffa berättelsen.
JAG RÅKAR SE ATT DU ÄR FÖDD 25 DECEMBER, HUR HAR DET KÄNTS ATT VARA FÖDD PÅ JULDAGEN?
– Tråkigt som barn, ganska fint som vuxen.
