En annan sorts antagning, beskriver Per-Erik Åström när han berättar om hur det gick till när han blev antagen som elev på Fotoskolan.
Jag dagdrömde om att bli en tuff krigsfotograf bland de stora grabbarna i världen. Jag reste till inbördeskriget i Nordirland påsken 1972. Syftet vara att skrapa ihop bilder för att söka till den fotoskola som jag visste att Christer Strömholm ledde.
– På väg hem, liftandes från Belfast och Derry, stoppades jag och förhördes av brittisk militärpolis. Den exponerade filmen i samtliga rullar slets ur sina kassetter innan jag släpptes.
Väl hemma visade det sig att militärpolisen glömt öppna kameran och på den rullen fanns bara en enda exponering, en bild av en gammal man som jag hade fotograferat utanför ett ungkarlshärberge i Belfast.
– Det är alltså den enda bild jag har kvar från äventyret på Nordirland och med den som enda arbetsprov blev jag antagen. Hela historien om den legendariska fotoskolan går att läsa i boken som kan beställas via www.fotoskolan.se
Per-Erik Åström är en journalist och fotograf från Härnösand som växte upp på Hagagatan. Han delar sedan länge sin tid mellan bostaden på Södermalm (vintertid) men längtar alltid till släktens torp på Hemsön i Prästhamns By där han vistas främst sommartid. En fristad för familjen och ett fritt liv för den lappska vallhunden som annars rastas runt Zinkensdamm.
Per-Erik blir 75 år i december och har under flera år lett detektivarbetet med boken ”Skolan som förändrade fotografin” tillsammans med tre andra fotograferar och tidigare elever på skolan.
Det var redan i slutet av 1950-talet som Christer Strömholm startade sina kvällskurser i fotografi. 1962 blev kurserna en dagskola som drevs t o m vårterminen 1974 av Kursverksamheten vid Stockholms universitet.
– Han var en duktig pedagog, gav oss elever stor frihet i sin obyråkratiska skola. Varje vecka fick vi lägga fram våra svart-vita bilder, framkallade och behandlade i mörkrummet, för att betygsättas efter gemensam bedömning och kritik.
Det finns fler elever med Härnösands anknytning. 1971 gick till exempel Anders Avenäs där, numera veterinär, men med tidigare bakgrund som fotograf världen över.
Klasskamrat med Per-Erik var också dokumentärfilmaren Hans Östbom som jobbat på Västernorrlands museum och gjort dokumentären ”Den cigarren var god” – om nedläggningen av Tobaks.
Det har varit ett tålmodigt arbete att hitta till de många hundra elever som gått Fotoskolan. På 1980-talet skickades allt arkivmaterial från den nedlagda skolan till soptippen. Flera av eleverna kom att bli Sveriges främsta fotografer. Deras bilder har varit lätta att spåra.
– Andra elevers bilder har vi hittat via personliga kontakter, berättar Per-Erik.
Fotoskolan i Stockholm hade en särskild dragningskraft. Många unga med konstnärs- och fotografdrömmar blev elever, färre blev yrkesverksamma fotografer. Ett urval av svart-vita elevbilder finns nu dokumenterade i en vacker bok på över 200 sidor. En bok som skildrar en brytningstid inom fotografin och ett Sverige i förändring.
Till sist. Om Christer Strömholm sägs och har mycket sagts. Omstridd, äventyrlig, en ikon bland fotografer på 1950/60-talet. Men också redan som 14-åring med i nationalsocialistiska partiet (SNSP.)
– En nazi-slyngel på 1930-talet, säger Per-Erik, men omvänd under finska vinterkriget och fick senare upprättelse med norsk hedersmedalj för sina insatser som motståndsman. Christer Strömholm erhöll 1993 titeln Professor i fotografi och tilldelades 1997 det internationella Hasselbladpriset.
