”Jag är en fjäskig fullblodsneurotiker”
För många tv-tittare är du Babel. Hur många år har du varit programledare för det programmet nu?
– Ehhh… Jag tror att det kanske är elva år? Jo, elva är det nog.
Hur tidigt kom tankarna på att jobba inom TV?
– Jag har inte haft några tankar på att jobba med TV, utan som det mesta jag har gjort i mitt liv har det handlat om att jag har tackat ja. Jag hade ju bokförlag innan och jobbade sen som bokkrönikör och lite sånt, och sen fick jag frågan om jag ville komma på audition, och så fick Daniel Sjölin jobbet (skratt). Men när han slutade fick jag frågan igen och sa ja.
Har du något drömprojekt i horisonten som du längtar efter att få förverkliga?
– Jag har massor av plan B-projekt som jag förmodligen aldrig kommer att genomföra. Men de är alla topphemliga.
Att du drogs till böcker kanske inte är så konstigt. Din farmor Lena var litterär agent, din mormor Anne-Marie var god vän med Astrid Lindgren och enligt uppgift en förlaga till Madicken. Din farbror Per är författare, din mamma Lena är översättare och din storasyster Eva är förlagschef på Norstedts. Fanns det n å t annat än böcker som kunde ha blivit dig grej?
– När jag flyttade till Stockholm när jag var sjutton år var det ju för att utbilda mig till skådespelare. Men det hoppade jag av. Och sen designade jag kläder i några år, men slutade med det också. Jag har aldrig drömt om att jobba med böcker, men efter åratal av läsning och kärleken till läsningen så är det klart att det råkar vara något jag kan.
Vilka författare och böcker kan du säga har format dig mest till den du är i dag?
– Det är så klart många, från Gunnel Linde till Choderlos de Laclos. Men om jag ska ta ett litet axplock av dem som jag kanske refererar till oftast är det nog Gitta Sereny, Karin Johannisson, John Irving, Jeanette Winterson, Stephen King och Choderlos de Laclos.
Blir folk nervösa eller avslappnade i ditt sällskap?
– Avslappnade. Jag är otroligt trevlig nämligen.
På avstånd känns du oblyg, på ren norrländska, och en smula exhibitionistisk. Hur vill du beskriva dig själv? Både privat och som offentlig person?
– En fjäskig fullblodsneurotiker som hellre friar än fäller.
Du är säsongsanställd av SVT. Vad gör du när det så att säga i n t e är SVT-säsong?
– Oroar mig för pengar.
Vad tycker du är det bästa med Härnösand?
– Att det är som en tidsmaskin att vara där. Oanade minnen kommer tillbaka. Och att det kan vara så otroligt vackert, med vattnet och våren när ljuset äntligen kommer. Såna stormande vårkänslor får man ingen annanstans.
Och vad skulle du vilja förändra i Härnösand, om du fick bestämma?
– Att det fick finnas ett sjukhus. Och universitet.
Du får vänner från en annan del av Sverige på besök som aldrig besökt kommunen. Vart tar du dem och vad säger du till dem, för att påverka dem att bosätta sig här?
– Jag skulle lura dit dem i maj och så ta dem till Murberget förstås.
